Nu kommer en sån här jobbig, bloggtext typ..
.Â
Jag sitter för mig själv och tänker lite, det har hänt jättemycket dom senaste veckorna.. – Därav den halvdanna uppdateringen…
.Â
Men ibland så får jag ingen energi alls, jag kommer in i ett jobbigt läge och hittar ingen vilja alls till nåt. Vill då helst ligga och kolla film, men jag vill heller inte ligga och tänka sen när jag ska sova.. Vilket det oftast leder till. Jag vill inte ligga och tänka, även fast att jag vet att det kanske vore bra för mig? Lite egen tid, inte hålla in mina känslor och tårarna som egentligen bara vill spruta. Tårarna som jag håller inne, fast jag själv märker hur dom bara vill komma ut under dagarna, jag känner hur mitt hjärta och min kropp gråter inombords.. Jag gråter inombords.. Av små saker, som jag kan bli jättejätte ledsen över..
Om tex jag fÃ¥r ett ”nej” bara om jag vill göra nÃ¥tt, sÃ¥ kan jag känna mig ”sÃ¥rad” utav det. Som att det är fel pÃ¥ mig..? Även fast det handlar om att jag frÃ¥gar om nÃ¥gon bara kan skicka mjölken typ..? Jag tar Ã¥t mig. Jag är inte gravid, det är inget ”fel” pÃ¥ mig, men jag kan komma i sÃ¥nna här perioder, som bestÃ¥r utav grÃ¥a dagar och blandade känslor, men som mest handlar dom om Ã¥ngest, och negativa tankar. Jag är känslomässigt förstörd!
.Â
Är det OK att säga sÃ¥ om sig själv? Kan man säga det? Jag är inte bara känslomässigt förstörd, jag är känslomässigt störd ocksÃ¥. Jag biter sönder mina tänder om dagarna/nätterna, att jag fÃ¥r migrän, endast pga stress.. Jag har tappat energin till det mesta, och har inte skött min blogg som jag ska, som jag egentligen ska sköta mitt j-o-b-b. Jag har ”tappat mig själv” lite, blivit lite vilsen.. GÃ¥tt lite för lÃ¥ng väg, typ..? Ingen förstÃ¥r vad jag menar nu, för det här är mitt privatliv jag pratar om - Det som inte ”finns”
Skulle till min psykolog idag klockan 15.30 men bokade av det, känner inte att jag behöver snacka med nÃ¥gon egentligen. Jag hÃ¥ller hellre tÃ¥rarna inne, och tänker ”Äsch, fuck it. Fuck alla!” Istället för att ta tag i saker, och kanske snacka om det. Först blir jag ledsen, sÃ¥rad, och hittar fel pÃ¥ mig, sen tänker jag att det är den här vägen man mÃ¥ste gÃ¥, ENSAM för att klara saker, ensam stark. Trots att jag har mÃ¥nga fina vänner, min familj, min pojkvän, Coco och massa bloggläsare, sÃ¥ stÃ¥r jag ändÃ¥ ensam och jag mÃ¥ste ändÃ¥ säga att jag känner mig tung, cool och otroligt ball när jag gÃ¥r ensam, och klättrar mig upp, högre än jag nÃ¥gonsin klättrat, och stÃ¥r där pÃ¥ berget och ser ner pÃ¥ alla som nÃ¥gonsin tvivlat!
.
Men detta är psykiskt, inte fysiskt. Fysiskt behöver jag mina vänner, för att inte sitta hemma och känna på. Jag har kommit in i en dålig matperiod också, har gått ner i vikt och äter superdåligt.. Det här händer mig kanske 4 ggr om året som ni som läst min blogg länge vet. Jag tappar matlusten och kommer in i en konstig cirkel, vill inte gå ner i vikt så försöker ändå trycka i mig mat..
Aja, nu babblar jag om allt, och ändå ingenting. Godnatt!
.Â














