Ni läsare är fan underbara!

Vissa hatar mig, FINE. Men vadfan, jag måste väl fan också få säga ifrån påriktigt och dela med mig? Folk fattar inte att jag bloggar för min skull, jag älskar det. Jag vill minnas mina stunder, dagar, dela med mig av mina problem. Alla bloggar har blivit så opersonliga på sista tiden för man måste tänka på allt hela tiden, vad man kan och inte kan skriva, men denna blogg öppnade jag för mina åsikter, MITT liv, mina dagar – Jag öppnade inte den för att låtsas att allt ska vara perfekt, eller för att ljuga om saker. Utan jag räknade inte med att få en halv Mille som läser den och behås tänka så, och nu öppnade jag fan upp mig på jävligt länge och jag MÅSTE bara säga att ibland känns ni som världens bästa stöd (Även ni som hatar mig, jag vet inte varför men det känns som om ni också på nått sjukt sätt fattar hur jag menar också)

.

Och ni mina bästa läsare, jag blir så glad att vissa förstår mig som tex med inlägget under, och det känns underbart att veta att ni finns här. Ni är fan världens bästa läsare, seriöst.